Personlighet FS / ESS

Den vanligaste frågan jag får är att beskriva skillnaderna mellan de två raserna som jag föder upp Field Spaniel och Engelsk Springer Spaniel och detta är ungefär vad jag brukar svara:

Likheterna ligger i att båda raserna är mycket mjuka till sin läggning, detta innebär att man får arbeta med konsekvens, tålamod och att rösten är det bästa instrumentet för beröm och bestraffning. Båda raserna är representanter för stötande apporterande hundar och aveln bör givetvis vara inriktad på att föra dom generna vidare. För att få en hund som fungerar bra inom denna typ av jakt krävs att man avlar på kontaktbarhet och dresserbarhet, spanieln ska arbeta med sin förare, inte självständigt och det är viktigt att lägga vikt vid detta i avelsarbetet. Då får man en hund som är mycket villig att vara till lags, är lättlärd och aktiv. Det innebär en hel del spring i benen och denna energi måste tas omhand på något sätt. Inte nödvändigtvis genom jakt men genom ett aktivt leverne, gärna med inslag av agility, lydnad eller viltspår. 

Båda raserna har ett stort behov att vara med sin flock, alltså sin/sina ägare, dom vill gärna att man spenderar 24 timmar tillsammans och eftersom det ofta inte är praktiskt möjligt ställer det krav på ensamhetsträning, en del individer upplever det som jobbigt i början att lämnas ensamma men med rätt träning i lugn takt så blir det sällan ett problem.

Skillnaderna på dessa två raser är inte så stora men en del saker finns. Springer Spanieln är lite mer okomplicerad än vad Fielden är. Det beror på att Field Spaniels inte alltid odelat kastar sig över alla nykomlingar, ett visst mått av "jag bryr mig inte" finns hos somliga individer medan Springern för det mesta äääälskar allt och alla. Det ger ett intryck av att Springern är mindre oroad av vad som händer runt omkring och Fielden ger mer akt på situationen den befinner sig i. Detta är ingenting som för den ena eller andra rasen leder till några problem utan det är bara ett faktum att dom är lite olika till sin läggning och man väljer ofta en ras som passar ens egen personlighet. Fielden är vad vi kallar mycket "språksäker", den försöker förstå varje situation och fungerar väldigt mycket i enlighet med det naturliga beteendet som finns hos vilda hundar. Field Spanieln är lite mer egensinnig än Springer Spanieln och detta gör all samvaro lite mer tålamodskrävande, på gott och ont, det är charmigt när man har tid och mycket frustrerande när man har bråttom.

Mjukt och lugnt hanterade ger både Engelsk Springer Spaniel och Field Spaniel en omåttlig mängd glädje och kärlek tillbaka.